När oktober kommer blir kvällarna mörkare, temperaturen sjunker och löven skiftar färg. Årstidernas växlingar är så självklara för oss i Sverige att vi sällan funderar över varför de uppstår. Många tror att det beror på att jorden är närmare solen på sommaren och längre bort på vintern, men så är det inte. Förklaringen ligger i att jordaxeln lutar. I den här artikeln reder vi ut hur det fungerar och varför ljuset skiftar så mycket just här i norr.
Jordaxelns lutning är nyckeln
Jorden snurrar runt sin egen axel, en tänkt linje mellan nordpolen och sydpolen. Den axeln står inte rakt upp i förhållande till jordens bana runt solen utan lutar ungefär 23,5 grader. Lutningen pekar dessutom åt samma håll i rymden under hela året. När jorden rör sig runt solen innebär det att norra halvklotet under ena halvan av året lutar mot solen och under den andra halvan lutar bort från den.
När norra halvklotet lutar mot solen står solen högre på himlen och dagarna blir längre. Solstrålarna träffar då marken mer rakt, och energin fördelas över en mindre yta. Det ger värme och sommar. När halvklotet lutar bort från solen står solen lågt, strålarna träffar marken snett och dagarna blir korta. Då blir det vinter.
Avståndet till solen spelar mindre roll
Jordens bana runt solen är nästan cirkelrund men något avlång. Avståndet varierar därför lite under året, men skillnaden är för liten för att förklara årstiderna. Faktum är att jorden befinner sig som närmast solen i början av januari, alltså mitt i vår vinter.
Ett annat tydligt tecken är att norra och södra halvklotet har motsatta årstider. När det är vinter i Sverige är det sommar i till exempel Australien och Argentina. Om avståndet till solen var avgörande skulle hela jorden ha samma årstid samtidigt.
Dagjämningar och solstånd
Fyra tillfällen under året markerar årstidernas astronomiska gränser. Vid vårdagjämningen omkring den 20 mars och höstdagjämningen omkring den 22 eller 23 september är dag och natt ungefär lika långa över hela jorden. Vid sommarsolståndet omkring den 21 juni har norra halvklotet årets längsta dag, och vid vintersolståndet omkring den 21 december årets kortaste.
Lutningen förklarar också flera av de linjer vi ser på världskartan. Kräftans och Stenbockens vändkretsar markerar hur långt norrut och söderut solen kan stå rakt ovanför oss vid middagstid. Polcirklarna visar var midnattssol och polarnatt börjar. Samma linjer används när jorden delas in i klimatzoner.
Därför skiftar ljuset så mycket i Sverige
Sverige ligger långt norrut och sträcker sig dessutom över många breddgrader. Ju längre från ekvatorn en plats ligger, desto större blir skillnaden mellan sommarens och vinterns dagslängd. Norr om polcirkeln går solen inte ner alls under en period kring midsommar, och under vintern finns det en period då den inte går upp över horisonten. Även i Skåne skiljer det många timmar mellan årets längsta och kortaste dag.
Nära ekvatorn är det tvärtom. Där är dagarna ungefär lika långa året runt och temperaturen varierar lite. I stället för fyra årstider talar man i många tropiska områden om regntid och torrtid.
Astronomiska och meteorologiska årstider
Astronomiskt börjar hösten vid höstdagjämningen, men i Sverige används ofta en meteorologisk definition som utgår från temperaturen. Enligt SMHI har hösten kommit när dygnsmedeltemperaturen ligger under tio grader fem dygn i följd, och vintern när den ligger under noll grader. Därför kan hösten komma flera veckor tidigare i fjällen än i södra Sverige. Årstiderna är alltså både astronomi och geografi på samma gång.
